Med love to skärgården

Under det senaste året har jag på olika vis haft glädjen att åka runt bland de åländska kommunerna och varje gång slagits av det engagemang som skapar världens bästa vardag.

Oftast har det varit i ljuset av att som partiledare lyssna av åsikterna på det så kallade fältet. Det finns ingenting lika inspirerande som att på ort och ställe lyssna av det engagemang och den stolthet som präglar de lokala samhällen som just nu är under eld av en ganska tondöv landskapsregering. Några exempel:

• Kökar är en bygd där snabba beslut skapar stora möjligheter,
• Sottunga är ett samhälle där småskaligheten har mycket att lära det så kallade storskaliga.
• Vårdö har en ljus framtid så länge man får sköta sig själva.
• Brändös alla byar kom till mötet för att manifestera sitt eget självstyrelse.
• Föglö har framtidstro och en stark vilja att fortsätta stå på egna ben.

Etcetera.

Men bilderna nertill handlar om inget annat än goda vänner på utflykt i en skärgård (på Kökar) som är så unik att det är svårt att hitta dess like.

Klassisk semesterbild. Fötterna är mina medan folket i arbetet går under namnen Johnny och Jan, två vänner som jag varmt rekommenderar åt andra.

När vi kom till Kökar hade ett privatplan landat under synnerligen dramatiska former på raksträckan intill ålderdomshemmet Sommarängen. Vi snokade och kom till platsen precis efter att haveristen lastats ombord på ett transportbolags lastbil för färd hemåt. Charlotte till vänster.

Gudingen sköter trafiken mellan Kökar och Galtby.

Ejdern är gammal men fortfarande up and running.

Working Class Hero.

Dramatisk sjö vid Källskär.

Ytterskärgården på Kökar har veterligen inga motsvarigheter i hela världen. Det är lätt att begripa varför.

Seger i Huutopussi!