I dag gäller det finska

Måste tyvärr medge att finskan, alltså språket, och jag aldrig riktigt kommit överens. Jag kan ta mig fram men har svårt att hitta orden i en konversation. Annat var det för. När jag på allvar spelade volleyboll och samtidigt var lagets kontaktperson gentemot de finska lagen var min finska om inte jättebra så väldigt gångbar. När sedan de dagliga kontakterna upphörde eroderade också långsamt men säkert språket. Det kan jag ibland sakna men vet innerst inne att förmågan bara är några övningsmånader borta.

I dag är det för övrigt den Finska litteraturens dag eller Aleksis Kivi-dagen. I Finland flaggar man rätt allmänt, här på Åland är det inte så vanligt. Eller förresten, just i dag flaggas det vitt och brett för prins Daniel som är på besök. Honom känner jag tyvärr inte men hans syster hade jag till bordet på en fest härförleden. Hon är väldigt trevlig!

Just Aleksis Kivi får mig att fundera kring de djupare frågorna här i livet, som läsning eller rättare sagt bristen på läsning. Inte för att jag tror att folk per automatik blir dummare genom att inte läsa. Det finns många andra färdigheter här i livet som är viktiga. Däremot tror jag den hederliga och ibland lite mossiga allmänbildningen löper risk att vekna när bokläsandet minskar. I dag når du hela världen med några knapptryckningar på din dator. Allt är öppet, tillgängligt och gratis. Då är risken överhängande att man bara läser sådant man verkligen vill läsa eller begriper sig på. Genom att bläddra i en tidning eller se tablåsända tv-nyheter eller slölyssna på tråkig radio träffas man regelbundet av information kring sådant som kanske inte för stunden är intressant men i det längre loppet bidrar till klokskap. DET tycker jag är illavarslande i en tid av snuttifiering. Och därför är det nog ingen som får nåt fel av att hylla Aleksis Kivi en dag som denna. Flera av hans verk finns översatta, till exempel Sju Bröder som är en mustig historia om sju bröder och deras mor och umbäranden i det finskaste av Finland. Storyn kan tyckas skrönig till sin natur men beskriver också hur den tidens finnar gav upp jagandet och fiskandet för att istället bli mer bofasta jordbrukare. Romanen som utkom år 1870 var en av de första verken som skrevs på finska vilket per definition gör den till en av de så kallade hörnpelarna i finländsk litteratur. Vad alla kanske inte känner till är dessutom att den i dag omåttligt populära orienteringstävlingen Jukolakavlen bär sitt namn efter brödernas hus i boken. Som alltid är steget mellan sport och kultur väldigt kort.

Åland är i dag en självstyrd del av republiken Finland och i allt väsentligt så självständigt som möjligt. Det är bra och viktigt. Lika viktigt är det att inte helt släppa taget om den del av historien som skapat den värdegrund på vilken vi står. Där spelar Finland och finnarna en viktig roll liksom svenskar och Sverige och många andra nationaliteter. Kring vårt förhållande till Finland har jag tidigare skrivit liksom en hyllning till Kalevala.

Ha en fin torsdag, överraska dig själv och läs Sju Bröder, jag lovar att du inte blir besviken

Han såg inte så munter ut vår vän Aleksis Kivi på detta det första kända porträttet. Målningen gjorde troligen år 1873, sannolikt av Albert Edelfelt. Kivi var på precis alla vis en skör person som levde hela sitt liv på kanten till vansinne vilket han hanterade med sprit vilket inte gjorde det hela enklare. Han dog år 1872 svårt ansatt av livet blott trettioåtta år gammal. Jepp, porträttet blev klart först året därpå...